Sverigesresan

Hej! Nu är vi hemma igen efter några dagar i Sverige. Resans program och mål sattes denna gång upp helt med tanke på barnen. Vi kom till att det var ett smart beslut. Minsta möjliga shopping och istället mycket lek. 

Vi startade hemifrån i måndags och sov några få timmar på Baltic Princess natten till tisdag. I arla morgonstund bilade vi sedan ner till Vimmerby på tisdag. Många andra barnfamiljer hade tänkt samma tanke och det var mycket folk på Astrid Lindgrens värld. 

Vid Villervillakulla. 

Pippi hade misslyckats med vändningen av pannkakorna.

Det fanns till Axels förtjusning en hel del djur att titta på i ALV.

 Hos Nils Karlsson Pyssling blev vi jättesmå. 

Jag blev mest imponerad av Lotta på Bråkmakargatans hus. Det var här filmerna spelades in och man kände så bra igen sig. 

Här kunde man smita över till tant Berg.

I den lilla, lilla staden blev barnen som jättar. Här fanns en liten springbrunn som Lycke tyckte hon skulle tvätta fötterna i. Så från och med här fick Lycke gå i våta skor.

Axel hade läst på om Karlsson på taket innan vi for och han blev allt lite skakig av att få träffa honom "på riktigt".

Efter en hel dag på ALV, med fläskpannkaka i magen för vissa och köttbullar för andra, begav vi oss till Björkbackens karaktärshotell över natten. Hotellet får 10 av 10 stjärnor och jag skulle när som helst rekommendera det åt andra som behöver övernatta här.

Efter en natt med mycket god sömn bestämde vi oss för att åka och titta till riktiga Bullerbyn och Katthult. De låg på vägen mot Mariannelund och hade öppet för besökare.

Norrgården, Mellangården och Sörgården. De är i privat ägo och folk bodde i gårdarna.

Ingången till höskullen minns man ju.

Och så fanns det kaniner att mata. Vrålhungriga var de och Axel och Lycke satt en god stund och matade dem med maskrosblad. 

Var det månne här Lisa gungade i filmen?

Efter Bullebyn styrde vi mot Katthult. Bara det att köra bil i Småland är en fröjd i sig. Det är så vackra landskap där. Ganska kuperad terräng med många bondgårdar uppe på höga kullar. Det var verkligen Bullerby- och Lönnebergamiljö som man minns det ur filmerna.

Lite bakluckepicknick hann vi med innan Katthult öppnade.

Jag önskar jag kunde beskriva känslan vid synen av Katthult. Det var som att flyttas bakåt i tiden och man blev nästan lyrisk. Det var så stämningsfullt. Och alla byggnader kände man igen. Katthult är i privat ägo och en familj bodde i huset, men de hade öppet för besökare.

I snickerboa fanns alla trägubbar kvar. I spisen hittade Axel Emils matlåda. Och brandsprutan Emil köpte på auktion stod på golvet. 

I Lönneberga fanns också en hel del djur. Hästar, kaniner, får, grisar, hönor och kor.

Sen fortsatte färden norrut tillbaka. Vi pausade i Valdemarsvik på vägen mot Stockholm.

I Stockholm övernattade vi på Scandic hotell i Kungens kurva. Och så var onsdagen slut.

Torsdagen spenderades på Skansen. Där blev det att titta på en hel del djur igen, både stora och små, och förstås beundra den idylliska miljö som bara finns på Skansen.

Sista dagen på resan, fredagen, var vi på Gröna Lund. Och vi åkte, åkte och åkte för hela pengen. Det var inte många pip den dagen ska jag säga. Alla var nöjda. Axel åkte nog 20 gånger i lilla fritt fall och pappan i huset fick åka i de, enligt mitt tycke, värsta mardrömsattraktionerna.

Just den här hör väl kanske inte till mardrömskategorin.

I spökhuset var det 11-års åldersgräns så det skippade vi. Vi träffade några gastar utanför huset istället.

Och så lite go´fika på det.

I väntan på Silja Galaxy, som skulle ta oss hem igen, hann vi med det obligatoriska Ica-besöket och fick handla hem lite läckerheter.

Och så var resan slut. En bra resa blev det även denna gång och vi hade turen att få riktigt sommarväder under de dagar vi var borta. Det är allt något speciellt med sommarsverige!

2 år

Idag, fredagen den 13:e, fyller Lycke två år. Och det märks verkligen att man har en tvååring i huset, det första trotset har gjort entré. Lycke har hittills känts rätt lättskött, men nu har hon fått en otroligt stark egen vilja och vill helst göra som hon tycker. Annars ropar hon och ofta får man höra "dumma mamma" eller "bill itt" (=vill inte). Inget tålamod finns vid matbordet och knappt har man hunnit sätta sig ner själv innan man hör "päädi!" (=färdig) och Lycke river av haklappen och vill gå från bordet. Får man inte som man vill är det heller inte helt ovanligt med krokodiltårar. 

Men ändå är hon den underbaraste, sötaste lilla minimänniskan hon är. Hon ger oss många goda skratt och hon börjar prata allt mer. Hon vill gärna vara i famnen och älskar att läsa böcker. Hon utbrister "JAAA!!" så fort vi säger att vi skall göra nåt. Det spelar ingen roll om man då skall åka till butiken eller gå ut och klippa gräset. Hon är otroligt positiv. 

Ikväll har vi firat henne ordentligt och haft kalas för ca 15 personer. För första gången i sitt liv fick Lycke smaka på tårta (gluten- och äggfri förstås), men man märkte att hon inte var van vid smaken.

Vi andra fick avnjuta denna tårta med färska, inhemska bär på.

Och många fina presenter kom det. Här bygger Lycke Lego tillsammans med min gudmor.