Hänt sedan sist

Söndagen den 28 december i arla morgonstund begav vi oss av mot Åland för att checka in på mobbos hotell några dagar. Barnens färska kusin var förstås målet för resan. Lycke fick tyvärr stanna hemma denna gång p.g.a. sin kattallergi. Axel var på gång redan kl. 03.30 då det var väckning och det gick inte att slappna av och sova i bilen på väg ner till Åbo. Det var för spännande med allt kul som väntade. Båtresan gick bra och efter de obligatoriska köttbullarna och räkmackorna fick vi äntligen träffa lilla bebin för första gången. Underbart!

Vi tog det rätt lugnt första dagen. Vi lagade mat tillsammans, tog en poromenad, pulkade och tittade på film. På natten sov vi så gott p.g.a. sömnbristen från föregående natt. Dagen därpå for vi till Mariehamns (för oss) nya shoppingcenter. Vi lunchade efteråt gott på Indigo i centrum. 

Det var då vi satt där på Indigo som det hemska samtalet hemifrån kom. Mamma ringde och berättade att det brunnit hos dem. De hade varit och handlat och då de kom hem hörde de att brandvarnarna tjöt där inne. Då de öppnade ytterdörren slog rök emot dem. Brandkåren tillkallades och kunde släcka branden i köket. Diskmaskinen hade börjat brinna. Men mer om det längre ner. 

Vi hade ännu ett dygn att tillbringa på Åland efter det fruktansvärda beskedet. Eftersom vi inte visste eller förstod hur pass skadat huset var tänkte vi inte på det så mycket. Vi lagade en god middag av oxfilé på måndagskvällen och tittade sedan på Sunes jul. På tisdag besökte vi Taffels fabriksoutlet. Vi gosade med lillen så mycket vi kunde och Axel och Elias lekte och spelade för hela slanten. Sen var det dags att åka hemåt igen. 

Mitt kära barndomshem är nu obeboeligt. Köket är totalförstört. Rök har skadat alla möbler och all inredning. Allt löst material är bortskickat för sanering. Alla textiler skall kemtvättas. Alla ytor skall bytas ut. En sak är säker, nu kan det bara bli bättre. Det kommer att bli som ett nytt hus då allt är klart.

Det blev rätt händelserika mellandagar för oss. Mamma och pappa bodde hos oss första veckan efter branden men bor nu i en lägenhet. Det lär ta några månader att få huset i skick igen. Mamma och pappa kommer nog aldrig att lämna en disk- eller tvättmaskin som går efter detta. Inte vi heller. Man får sig allt en tankeställare efter bränder.