Lycka är...

...att han en sommarstuga att åka till då värmen blir för tryckande och man behöver havets svalka. Det har blivit många turer dit de senaste dagarna. 

60-årskalas

Jodå, vi lever nog ännu, men har fortfarande ingen tid att blogga. Jag har mina sina vårdlediga dagar som bäst. Snart väntar jobbet på skolhälsovården. Det känns bra att börja tycker jag. Hemmamammalivet är ganska krävande. Jag jobbar inte heltid så nog skall jag hinna njuta av barnen däremellan också. 

Den senaste tiden har vi bl.a. firat mammas 60-årsdag på skären och fortsatt med gårdsprojekten. 

Festbuffén och en kalasklädd Axel. Nuförtiden åker kläderna av direkt han kommer till skären.

Mot slutet av kalaskvällen dök en rävfarmare från Korsnäs upp och gav oss en kurs. Det blev många glada skratt och en fin dag för mamma. 

Projekt

Vi flyttade in i vårt hus för över tre år sedan. Huset är helt färdigt (jaja, så när som på några spikhuvuden som ska målas över i lilla WC:n då). Annat är det med gården. Varje gång det regnat har jag påmints om att vi borde ta itu med vår gård. Då börjar det nämligen se ut så här på infarten och det känns som att bo bredvid en insjö. 

Men nu är vi på gång! Här radas det plattor och stenar för fullt och vi får fint att gå på och rabatter att titta på. Infarten jämnas, gropar fylls och mera dräneringsrör grävs ner. Äntligen!

1 år

Den 13. juni blev Lycke ett år. Den här tiden i fjol var vi mitt i helveteskoliken. Den här tiden i år känns mycket, mycket enklare om man säger så. Och då är inte livet med en ettåring i huset det allra lättaste. Det är mycket häng i byxbenen och gnällande då man behöver få något gjort. Det är svårt med uteaktiviteter då hon ännu inte kan gå så bra. Faror lurar överallt och ögonen borde sitta i nacken. Det är utrivning ur blomkrukor och skåp. Golvet pryds av riskakesmulor och man får inte en lugn stund vid matbordet. Allt skall göras med andan i halsen och man måste skynda sig för att få det mesta gjort medan hon sover.

Men det är ju tur att de positiva sakerna överväger de negativa. Lycke är en liten solstråle och skiner upp med ett "hej!" så fort hon ser oss. Hon är för det mesta hungrig och det att hon ser "nanna!" överallt lockar till många skratt. Hon är duktig på att härma och lär sig nya saker hela tiden. Den 23. juni tog Lycke sina första steg och börjar nu vara riktigt duktig på det inomhus. Ikväll började hon även klara av att gå utomhus med skor på (ingen konst att gå där mamma och pappa radat plattor ju). Hon sover fortsättningsvis tacksamt bra. Hela nätter plus ett eftermiddagspass på några timmar.

Ettårsmåtten var 9900 gram tung och 80,4 cm lång.

Håret det bara växer och växer. I vår släkt är vi inte vana vid att ha hår alls på ettårskortet.

På täcket på vardagsrumsgolvet är det så mysigt att man kan vila trots alla myror i brallan.

På rådgivningen finns en broschyr som vi delar ut åt ettåringar. Den heter "Evighetsmaskinen". Det är ett så otroligt bra beskrivet ord på vår Lycke som aldrig är stilla och där den ena projektet avlöser det andra. 

Pratkvarnen

Det är lite knepigt att ha en femåring. Åtminstone med tanke på frågvisheten och viljan att veta allt.

En kväll för några veckor sedan besökte vi Halpa Halli. Vi blev kvar i farstun en stund för att panta några flaskor. Då kommer ett äldre par in. Damen ler mot barnen och går sedan in i butiken. Den äldre farbrorn ler ett stort tandlöst leende och säger att vi har det bra vi som får ha små barn. Vi utbyter några artighetsfraser. Axel tittar på honom en stund varefter han frågar av honom varför han har så lite tänder. Döm om Axels förvåning då farbrorn svarar att han ätit upp dem! Men Axel ser att han har två stycken kvar och påpekar förstås det innan gubben går vidare. Hur skall man få reda på nåt om man inte frågar?

Så här glad och dansant var Axel vid en provhytt i Sverige.

Ibland önskar jag att Axel kunde hålla lite lägre profil. Hur kul är det t.ex. då han på Eepee berättar för främmande damer hur tomt det är i vårt kylskåp? Och att det endast är lampan som lyser där. Eller då han frågar runda äldre kvinnor om de har en bebis i magen? Man önskar att det fanns en lucka i golvet att falla ner i och försvinna. Men ändå är det ganska kul då man tänker på de dråpliga situationerna i efterhand.