Pratkvarnen

Det är lite knepigt att ha en femåring. Åtminstone med tanke på frågvisheten och viljan att veta allt.

En kväll för några veckor sedan besökte vi Halpa Halli. Vi blev kvar i farstun en stund för att panta några flaskor. Då kommer ett äldre par in. Damen ler mot barnen och går sedan in i butiken. Den äldre farbrorn ler ett stort tandlöst leende och säger att vi har det bra vi som får ha små barn. Vi utbyter några artighetsfraser. Axel tittar på honom en stund varefter han frågar av honom varför han har så lite tänder. Döm om Axels förvåning då farbrorn svarar att han ätit upp dem! Men Axel ser att han har två stycken kvar och påpekar förstås det innan gubben går vidare. Hur skall man få reda på nåt om man inte frågar?

Så här glad och dansant var Axel vid en provhytt i Sverige.

Ibland önskar jag att Axel kunde hålla lite lägre profil. Hur kul är det t.ex. då han på Eepee berättar för främmande damer hur tomt det är i vårt kylskåp? Och att det endast är lampan som lyser där. Eller då han frågar runda äldre kvinnor om de har en bebis i magen? Man önskar att det fanns en lucka i golvet att falla ner i och försvinna. Men ändå är det ganska kul då man tänker på de dråpliga situationerna i efterhand.