Båda barnen har hunnit ha födelsedagar under bloggtorkan. Att leva med en 3- och 7-åring i huset kan vara en riktig bergochdalbana. 7-åringen beter sig ibland som en trotsig tonåring. 3-åringen försöker efterapa alla fasoner hon bara ser. Hon stampar i golvet och skriker så de dallrar i öronen då hon vill visa sitt missnöje. Just nu är hon inne i en period då hon vill vara bebis och pratar bebisspråk.
De kommer båda gärna upp i famnen för att tanka kärlek och speciellt Axel visar både sympati och empati. Han älskar katter och fågelungar och fångar gärna in olika småkryp i burkar. De är båda väldigt sociala och tar snabbt kontakt med främmande människor. Lyckes vanligaste replik i affären just nu är "va heter du?". Ofta önskar jag att de vore mera blyga av sig, speciellt då man gästar annat folk och de rusar omkring och stojar på samma sätt som hemma.
Vissa dagar kommer de inte överens alls medan de andra dagar leker så fint. Då de varit från varandra ser man hur mycket de saknat varandra. Axel börjar intressera sig mer och mer för pysselböcker med bokstäver och siffror. Lycke älskar sina barbiedockor och sina dockskåp. De är båda glada och positiva och deras iver över saker och situationer de tycker om är något över det vanliga. Då hoppas och tjoas det så det står härliga till.
Visst är det jobbiga år då barnen är små, men det känns som att de utvecklats mycket den senaste tiden. De blir mera självständiga och klarar allt mera själva. Lycke har slutat vila middag på rutin och det ger mera flexibilitet. Kompisar har blivit viktigare för Axel. I år är han för första gången på simskolan och det går riktigt bra.
Och så en bild på barnen, som härom kvällen kom extra bra överens ute i regnet under Lyckes "palyyn".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar