Att leva med en 3- och 7-åring

Båda barnen har hunnit ha födelsedagar under bloggtorkan. Att leva med en 3- och 7-åring i huset kan vara en riktig bergochdalbana. 7-åringen beter sig ibland som en trotsig tonåring. 3-åringen försöker efterapa alla fasoner hon bara ser. Hon stampar i golvet och skriker så de dallrar i öronen då hon vill visa sitt missnöje. Just nu är hon inne i en period då hon vill vara bebis och pratar bebisspråk. 

De kommer båda gärna upp i famnen för att tanka kärlek och speciellt Axel visar både sympati och empati. Han älskar katter och fågelungar och fångar gärna in olika småkryp i burkar. De är båda väldigt sociala och tar snabbt kontakt med främmande människor. Lyckes vanligaste replik i affären just nu är "va heter du?". Ofta önskar jag att de vore mera blyga av sig, speciellt då man gästar annat folk och de rusar omkring och stojar på samma sätt som hemma. 

Vissa dagar kommer de inte överens alls medan de andra dagar leker så fint. Då de varit från varandra ser man hur mycket de saknat varandra. Axel börjar intressera sig mer och mer för pysselböcker med bokstäver och siffror. Lycke älskar sina barbiedockor och sina dockskåp. De är båda glada och positiva och deras iver över saker och situationer de tycker om är något över det vanliga. Då hoppas och tjoas det så det står härliga till. 

Visst är det jobbiga år då barnen är små, men det känns som att de utvecklats mycket den senaste tiden. De blir mera självständiga och klarar allt mera själva. Lycke har slutat vila middag på rutin och det ger mera flexibilitet. Kompisar har blivit viktigare för Axel. I år är han för första gången på simskolan och det går riktigt bra. 

Och så en bild på barnen, som härom kvällen kom extra bra överens ute i regnet under Lyckes "palyyn". 

Sverigesemester 2015

Även denna sommar packade vi och stack över till Sverige för några dagar. Denna gång packade vi även ner momma och moffa. I moffas bil ryms sju personer så vi fick alla åka i samma bil. Förra veckans torsdag seglade vi iväg från Åbo. Efter tidig väckning i Värtahamnen styrde vi kosan mot Kolmården och Bamses värld. 

Vädermässigt hade vi lyckats pricka in resan perfekt. I Sverige var det nämligen temperaturer på 25-27 grader! Något som vi inte alls var vana vid och det resulterade i några röda näsor och ömmande, röda nackar. 

Nya Bamses värld var verkligen fint! Där fanns bl.a. teater, alla karaktärers hus, ett litet nöjesfält, god glass, farmors köttbullar och en fin presentshop. 

Lycke blev rädd för Reinard räv under föreställningen och vägrade krama figurerna efteråt, men Axel hann få en snabb kram av den starka björnen. 

En tur i Kolmårdens linbana får man inte missa. Där fick vi se bl.a. giraffer, björnar och lejon. 

Vi funderade länge om vi skulle ta med Lyckes kärra. Vi hade inget extra bagageutrymme i bilen. Men tur att den kom med i alla fall för det var skönt med en tupplur mot slutet av dagen i djurparken. 

Vi fick se en tiger på riktigt nära håll. Vilka tassar alltså!

Här började vi gå varma. Det kan man se på Axels ansiktsfärg. Så vi tackade för oss och gav oss av mot Stockholm och Älvsjö där vi bokat in övernattning. 

Vi sov så gott på hotellet den natten. Följande morgon fyllde Lycke tre år och blev uppvaktad. 

Hotellet hade många, många våningar och det var spännande att titta nedåt. Efter en överdådig hotellfrukost for vi mot Djurgården och Gröna lund. Eftersom det var bröllop i Stockholm denna dag fick vi se mycket intressant och vackert på vägen dit. 

Lycke spillde iskall flush över sig så det blev att köpa en torr blus. Det var tyvärr tusentals andra som bestämt att åka till Gröna lund just denna dag så det blev ett väldigt köande överallt. Barnen var dock nöjda och provade på olika attraktioner. Axel slapp t.o.m. in i spökhuset där det är 13-års åldersgräns. Ibland är det bra att vara lång. 

Min andra hälft hade som vanligt inga gränser och satte sig i alla (enligt mig) livsfarliga åk.

På kvällen var det dags att åka hemåt igen. Vi kunde sitta på soldäck och barnen fick blinkande drinkar. Vi njöt av att titta på utsikten över Stockholms skärgård. 

Med oss hem hade vi förstås en handelsväska fylld från Ica Kvantum i Värtahamnen. Nog finns det så mycket trevligt på affärer i Sverige.

Dagens födelsedagsbarn

Idag grattar vi världens bästa pappa, moffa och svärfar! De som känner min pappa vet att han hör till de snällare och han ställer alltid upp då man behöver honom. Han har haft mycket jobb de senaste månaderna med husrenoveringen men får nu pusta ut. Idag skall vi fira honom ordentligt med blommor och presenter.

Bild från förra helgen

Present

Max fick en filt av min gudmor Gitta. Jag tycker att den förtjänar ett eget blogginlägg. Har ni sett så fint hantverk!

Dopdag

Idag fick då Max sitt namn i kyrkan. Han skötte sig fint och ropade endast lite då han fick vatten på huvudet. Dopklänningen är från 1977 och är gjord av bl.a. mammas brudslöja. 

Efter ceremonin i kyrkan for vi till vårt barndomshem på kaffe och tårta. Kusin Johanna stod för tårtan som både var fin och jättegod. 

Barnen har nu slocknat efter en dag med flera skattjakter och alltför mycket godis. Det är tur att det bara är påsklördag en gång om året. 

Glad påsk!

Här är vi i full gång med påskfirandet. Huset är påskpyntat och skåpen är fulla med påskgodis. Vi har fint besök från Åland och nu väntar mycket mys och lek, skattjakt och så förstås Max dop. Max har växt galet mycket sedan vi sist såg honom. Det är så roligt att ha dem alla nära för några dagar. Axel och Elias fortsatte där de sist slutade och leker så fint. 

Dagens bild på gullungen. 

Sportlov

Vi är nu lediga hela veckan och vad passade inte bättre än att inleda sportlovsveckan med ett besök i Parra för lite slalomåkning. Det var premiär idag för Axel på slalomskidor. Det kändes motigt i början och Axel var beredd att ge upp flera gånger. Men tack vare en envis far (som spenderat otaliga timmar i slalombackar i sina dagar) lossnade det till sist och mot slutet av den fyra timmar långa vistelsen på Parra körde Axel själv upp och ner i barnbacken. Jag och Lycke sysselsatte oss mest vid rutschkanorna så det blev lite kyligt mot slutet, för mig alltså, inte för hon som sprang upp och ner hela tiden.    

Jag reagerade på att ALLA åkare hade skyddshjälm i backen idag (ja alla utom Stefan då). Till och med ungdomar som annars brukar skämmas för diverse skyddsredskap använde hjälm. Det är en sak som ändrats redikalt  sedan man själv brukade köra slalom.