Lillajul och prickig korv

Lillajulen hos oss firades rätt traditionsenligt med tända juleljus, glögg och paketinkastning. Kollade bakåt i tiden och konstaterade att Axel var sjuk ifjol samma tid. Så även i år. Stackaren har nu gått och fått vattkoppor. I fredags på kvällen hade han plötsligt feber och vid läggdags konstaterades några prickar på överkroppen. Nu ploppar nya upp hela tiden och inatt kom dessutom klådan. Men rätt bra går det i alla fall.

Lillasyster får väl ställa in sig på att genomgå samma elände passligt till Lucia. Men nu först väntar hon på att få börja öppna sin allra första Legokalender. 

Umeå

Vi har länge funderat på att åka över till Umeå en sväng. Sedan den nygamla båten kom öppnade sig större möjligheter. I lördags stack vi så iväg på en barnfri övernattning i Umeå tillsammans med goda vänner. Shopping och god mat stod på schemat och det visade sig vara en mycket lyckad resa på alla sätt. Resan präglades av lugnt tempo och inga stressmoment (läs barn med på restaurang, varuhus etc.). Umeå levererade med finfina butiker och vänliga människor. Hotellet Scandic Plaza gav oss en skön natts sömn i stora sängar och god frukost. Och skall ni någon gång ut och äta i Umeå, välj för Guds skull då Lottas krog! Å, du milde så god mat!

Mindre gott var julbordet på skorven. Men utrymmena var det inget fel på. 

Lycke på sjukhus del 2

Lycke har under de senaste veckorna fått må så bra! Hostan som hon dragits med hela hösten försvann och hon kunde springa och leka utan att få hosta. Men säg den lycka som varar. Förra helgen blev hon förkyld med rinnsnuva och på söndag kväll kom den tunga andningen som ett paket på posten. Vi försökte medicinera genom att inhalera både mera kortison och ge vidgande medicin, men icke. Vi besökte även akuten på hemorten för att få vidgande medicin i spira, men hon blev värre genast vi kom hem därifrån. Så på måndag kväll bar det iväg till Vasa och sex timmar spenderades på akuten där. Denna gång var vi dock inte ensamma där. Det var krökfullt! Och flera barn var i samma sits som Lycke.

Hon fick otaliga doser vidgande medicin igen. Efter att ha haft en febertopp (och spytt ner hela golvet i observationsrummet med korv) stabiliserades läget och vi fick åka hem. Ingen intagning denna gång alltså.

Hon är nu så gott som återställd igen. Lite hosta finns kvar om morgnarna. Nu fattas bara ett anfall till på kort tid så får hon en astmadiagnos.

Sommaren som gick

Eftersom hela bloggen torkade in i samband med semester och värmebölja tänkte jag visa några bilder från sommaren. Kan väl passa bra så här i värsta höstrusket! Vi fick ju uppleva en sommar av sällan skådad art. Om jag inte minns fel hade vi värmebölja i ca 30 dagar. Vi stack iväg för att bada så fort det bara gick och luftkonditioneringen på vinden stod aldrig stilla under dessa dagar. 

Här har jag förevigat en väderprognos. Tror ni vi någonsin kommer att få uppleva liknande temperaturer igen?

Vi besökte simstranden i Harrström en kväll. Barnen fick svalka sig och vi njöt av god grillmat.

Barnen använde just inga kläder under värmeböljan. Fina solbrända ryggar blev resultatet.

Mycket tid spenderades på skären. Här blickar Lycke ut över Töjby viken.

En del fisk fick vi.

Vi for till Särkänniemi en dag med mobbin, Lina och Elias. 

I början av augusti öppnade dagis igen och Lycke fick återvända dit själv, utan storebror. Det gick fint det också. 

I augusti gick min fina kompis och gifte sig och vi fick vara med på ett vackert bröllop i strålande solsken.

Mycket annat har vi förstås också sysslat med, men kameran verkar ha haft semester de flesta dagarna. Jag har aldrig tagit så lite kort som denna sommar. Får man skylla på värmen?

Farsdag

Här har vi som i de flesta andra hus firat farsdag idag. Dagen började med uppvaktning och ovanligt fina presenter, blir de månne bättre för varje år som går? Det är bra att det finns en en speciell dag för papporna så man inte glömmer att visa sin uppskattning för dessa fina typer. För vad skulle vi göra utan dem? De besitter så mycket kunskap som (åtminstone) jag inte har en aning om.

Bilden av Stefan har Lycke gjort på dagis, mycket lik originalet tycker jag! Den fina kaffemuggen har Axel målat på förskolan. Jag hoppas att de kan göra likadana åt mammorna sen på morsdag också.

Jessica tipsade om dessa farsdagskort och vi lagade förstås ett åt varje pappa.

Vi har uppvaktat både moffa och faffa idag. Moffa bjöd på finfin lunch.

Och så avslutningsvis en bild från igår då vi tjuvstartade farsdagsfirandet och bjöd över några trevliga typer på smörgåstårta och vitt vin.

Svårt att vara normal på kort nuförtiden

Lycke på sjukhus

Lycke har besvärats av hosta precis hela hösten. Mera vissa veckor, mindre andra veckor. Några gånger då vi varit utomhus har hon fått tungt att andas och tankar om förkylnings- eller ansträngningsastma har snurrat i mitt huvud. Efter en söndag på skären då hon fick riktigt tungt skaffade jag hem Ventoline åt henne, för säkerhets skull. 

I onsdags i förra veckan då jag kom hem ur jobbet möttes jag av en ny sorts hosta. Lycke lät som en skällande hund. Hon hade fått en vass, otäck hosta som hon aldrig haft förr. Ljudet påminde om en säl. Jag undrade om det är så här krupphosta låter. Vi gav Ventloline och hostmedicin till natten och hon sov några timmar. Men när hon sedan vaknade mådde hon mycket dåligt. Hon hostade konstant och fick allt tyngre att andas. Hon kastade även upp slem några gånger. Vi gav mera Ventoline, men tyckte inte att det hjälpte. Lyckes andning var mycket anstängd och det väsnade och rosslade om henne. 

Vi höll ut till kl. 04. Då ringde vi och väckte mamma och pappa som kom och tog hand om Axel (som nu hade vaknat av all uppståndelse) och sen begav vi oss mot Vasa. Vägen kändes mycket lång. Lycke kastade upp några gånger och hade fortsättningsvis tungt. Man hann tänka flera gånger om det var dumt att inte tillkalla ambulans i alla fall, men det gick bra och fram kom vi. Till en ny akutmottagning som var ny för oss alla och med många tomma stolar. 

Vi blev omhändertagna av en snäll läkare och Lycke fick otaliga doser Ventoline. Hon började må bättre och då klockan blev 08 fick vi gå upp till barnpolikliniken för att träffa en barnläkare. Hon visade sig vara av den noggrannare sorten. Vi fick gå via labben och sen blev Lycke intagen på barnavdelningen. Tänk att läkaren under den första dagen kom och tittade till oss ungefär varannan timme! Jag kände mig så väl omhändertagen. 

Trött Lycke efter en omtumlande natt

Lycke fick Ventoline varannan timme under hela första dygnet på sjukhuset, även nattetid. Ändå hade hon så tungt att hon hade på extra syre första natten. Hon började även få kortisontabletter morgon och kväll. Labproven visade inget annat än lite förhöjda leukocyter och några pneumokockbakterier i näsan. Sådant som vem som helst kan ha. 

Men så vände det och Lycke började må bättre. Hon besvärades fortfarande av slemhosta, men hade inte lika tungt att andas. Ventoline fick minskas till först var tredje timme och sen till var fjärde. Isoleringsrummet började kännas allt mindre och vi längtade hem, båda två. Vi frågade faktist av skötarna om vi fick lov att gå ut och andas lite frisk luft, men icke. 

Sjukhusmaten var inte den godaste. Vi åt just ingenting under dessa dagar.

På lördagen swischade en ny läkare in som en frisk fläkt. Hon tyckte det lät helt ok i Lyckes lungor och vi fick åka hem efter tre dygn isolerade på VCS, vilken lycka! Hemma skulle vi fortsätta med Ventoline var fjärde timme under fyra dagar och med kortisontabletterna lika länge. Sedan skulle vi börja inhalera kortison morgon och kväll under åtminstone några månaders tid.

Nu har det gått en vecka sedan vi kom hem från sjukhuset och först nu kan jag säga att Lycke börjar vara frisk. Hostan är helt borta nu. Vi vet ännu inte om Lycke haft sitt första astmaanfall eller om hon hade någon virusinfektion. Tiden får utvisa vad som sker. Kalla fakta är att Lycke har 3/4 av riskfaktorerna för att få astma. Som att det inte räckte för henne nu. Men världen är ju inte rättvis.