Lycke på sjukhus

Lycke har besvärats av hosta precis hela hösten. Mera vissa veckor, mindre andra veckor. Några gånger då vi varit utomhus har hon fått tungt att andas och tankar om förkylnings- eller ansträngningsastma har snurrat i mitt huvud. Efter en söndag på skären då hon fick riktigt tungt skaffade jag hem Ventoline åt henne, för säkerhets skull. 

I onsdags i förra veckan då jag kom hem ur jobbet möttes jag av en ny sorts hosta. Lycke lät som en skällande hund. Hon hade fått en vass, otäck hosta som hon aldrig haft förr. Ljudet påminde om en säl. Jag undrade om det är så här krupphosta låter. Vi gav Ventloline och hostmedicin till natten och hon sov några timmar. Men när hon sedan vaknade mådde hon mycket dåligt. Hon hostade konstant och fick allt tyngre att andas. Hon kastade även upp slem några gånger. Vi gav mera Ventoline, men tyckte inte att det hjälpte. Lyckes andning var mycket anstängd och det väsnade och rosslade om henne. 

Vi höll ut till kl. 04. Då ringde vi och väckte mamma och pappa som kom och tog hand om Axel (som nu hade vaknat av all uppståndelse) och sen begav vi oss mot Vasa. Vägen kändes mycket lång. Lycke kastade upp några gånger och hade fortsättningsvis tungt. Man hann tänka flera gånger om det var dumt att inte tillkalla ambulans i alla fall, men det gick bra och fram kom vi. Till en ny akutmottagning som var ny för oss alla och med många tomma stolar. 

Vi blev omhändertagna av en snäll läkare och Lycke fick otaliga doser Ventoline. Hon började må bättre och då klockan blev 08 fick vi gå upp till barnpolikliniken för att träffa en barnläkare. Hon visade sig vara av den noggrannare sorten. Vi fick gå via labben och sen blev Lycke intagen på barnavdelningen. Tänk att läkaren under den första dagen kom och tittade till oss ungefär varannan timme! Jag kände mig så väl omhändertagen. 

Trött Lycke efter en omtumlande natt

Lycke fick Ventoline varannan timme under hela första dygnet på sjukhuset, även nattetid. Ändå hade hon så tungt att hon hade på extra syre första natten. Hon började även få kortisontabletter morgon och kväll. Labproven visade inget annat än lite förhöjda leukocyter och några pneumokockbakterier i näsan. Sådant som vem som helst kan ha. 

Men så vände det och Lycke började må bättre. Hon besvärades fortfarande av slemhosta, men hade inte lika tungt att andas. Ventoline fick minskas till först var tredje timme och sen till var fjärde. Isoleringsrummet började kännas allt mindre och vi längtade hem, båda två. Vi frågade faktist av skötarna om vi fick lov att gå ut och andas lite frisk luft, men icke. 

Sjukhusmaten var inte den godaste. Vi åt just ingenting under dessa dagar.

På lördagen swischade en ny läkare in som en frisk fläkt. Hon tyckte det lät helt ok i Lyckes lungor och vi fick åka hem efter tre dygn isolerade på VCS, vilken lycka! Hemma skulle vi fortsätta med Ventoline var fjärde timme under fyra dagar och med kortisontabletterna lika länge. Sedan skulle vi börja inhalera kortison morgon och kväll under åtminstone några månaders tid.

Nu har det gått en vecka sedan vi kom hem från sjukhuset och först nu kan jag säga att Lycke börjar vara frisk. Hostan är helt borta nu. Vi vet ännu inte om Lycke haft sitt första astmaanfall eller om hon hade någon virusinfektion. Tiden får utvisa vad som sker. Kalla fakta är att Lycke har 3/4 av riskfaktorerna för att få astma. Som att det inte räckte för henne nu. Men världen är ju inte rättvis.