Sånt som piggar upp vardagen

Att få äta frukost i lugn och ro. 

Att få paket från Dermoshop. 

Denna roliga bild där Lycke ser ut att säga "Hördu, sluta ta kort på mig hela tiden!"

Photo Booth!

Livets gång

Ta vara på varandra, för inget är för evigt.

Fånga dagen och stunden. 

Gläds åt ögonblick utav lycka. 

Var rädd om varandra och om livet, för det är så kort.  

Kiss och bajs

Eller egentligen bara bajs då. Vi är inne i en fas då det mesta är bajs. Tänk att det t.o.m. serveras bajs på dagis! Axel tycker att han är jätterolig. Och ja, ibland har jag svårt att hålla mig för skratt också, och så blir det ännu roligare. Men idag vaknade vi upp med orden "Idag je bajs-dag tå ja måst klipp håre" (Idag är det en bajs-dag då jag måste klippa håret). Och då är det inte roligt längre. För det värsta Axel vet är att klippa håret...

Onsdag

Medan svamparna torkar (ja, jag skall prova torka dem i år, har alltid stekt och frusit in dem förr) så vill jag passa på att tipsa om denna underbart goda krydda. Jag använder den i NÄSTAN all matlagning numera. 

I svampskogen

Igår kväll begav jag mig ut i svampskogen med Axel och mamma. Innan vi for sökte mamma fram en pytteliten hink åt Axel. Nej, nej sa han. Han skulle ha en stor. Han fick efter lite tjat en lite större och tur var väl det, för efter några minuter i skogen såg det ut så här: 

Axel visade sig vara en hejare på att både hitta och plocka svamp. Efter en stund kastade han t.o.m. vantarna och vågade plocka med bara händer. 

 Här en liten vilopaus i mossan.

Med oss i skogen fanns även en och annan irriterande älgfluga, några följde med hem i håret på mig. Usch vad de är otäcka!

Axels lilla hink blev full, min stora halvfull. Så idag blir det rensning på schemat. Inte lika kul som att plocka dem nej. 

Leka

Axel har länge befunnit sig i en period då han helst spelat på våra telefoner eller på datorn. Att titta på klipp på Youtube har också hört till favoritsysselsättningarna. Därför känns det extra bra då han nu igen intresserar sig mera för helt vanlig lek med lego och småbilar. Att huset ser ut som ett bombnedslag och att man hittar leksaker här och där är en annan sak. Det är sånt man får ta. 

Tantvarning

Testar att blogga från mobilen.

I morse då jag förberedde middagen och stod vid spisen och hade Lycke på golvet bredvid mig kom jag på mig själv med att stå och gnola hela tiden. Jag inbillar mig att hon är mera nöjd att ligga på golvet om det inte är så tyst. Tankarna for genast till min mormor. Vi är väldigt lika på många sätt. Vi är pedantiska, gillar att städa och ha det i ordning runt oss, vi har kort stubin och blir fort arga och irriterade (men det går över lika fort), vi har lätt för att gråta m.m. Och så gnolandet nu då också, för momma är aldrig tyst. Om hon inte pratar så gnolar hon på nånting. Håller jag på att bli tant nu?

Edit. Jag blev nog tvungen att gå in via datorn och ändra på layouten. Bilden blev förskräckligt stor och raderna var ojämna. Går det inte att fixa sånt via mobilen?

Muminmuggar

För snart två år sedan bestämde jag mig för att köpa mig min första muminmugg. En ganska onödig sak eftersom skåpen redan svämmade över av diverse muggar. Men jag kunde inte stå emot längre, jag tyckte kaffet och teet smakade extra gott hos dem som hade muminmuggar att dricka ur. Julmuggen 2010 blev min första. Nu finns 12 muminmuggar i mitt skåp. De senaste 11 har jag fått i present vid födelsedagar, jular och morsdagar.

För en tid sedan beställde jag Stockmanns jubileumsmugg. Jag hann till all lycka få en. Många blev utan för den såldes slut nästan direkt. Jag har sett att de finns till salu på olika annonssajter redan, men för ca fem gånger högre pris av vad jag betalade. Kanske den får lämna i skåpet som livförsäkring?

Så här ser den i alla fall ut, min 13:de muminmugg.

Och nr 14 anlände på min födelsedag.

Lördagsgodis

Här har vi inlett denna regniga lördag med bad och lördagsgodis. En påskhare smakar tydligen inte alls dumt i september.

Höst

Vilken härlig höstdag vi har idag, även om det blåser lite väl kallt. Tack vare detta fina väder börjar mannen vara på slutrakan med tröskningen. Snart får vi ha honom hemma med oss mera! 

Jag har börjat kasta bort sommarblommorna vartefter de blir fula. Vid huvudingången finns nu calluna istället. 

Calluna ser så anonym ut om man jämför med några av blommorna jag hade denna sommar:

Blingo

Idag fick vi pausa några timmar (läs 4!) från vardagen hemma och åka hit. Det blev en gemytlig dag med snälla barn, lek, pratstunder och god mat. Tack för idag Anna!

Emma blev förtjust i Lycke, 

och Axel i blodhunden. 

Denna Anna säljer ju också kläder från Blingo. Igår låg min beställning i postlådan. Och jag är mycket nöjd!                                   

Onsdag

Medan Lycke var i färd med att riva sönder glada gubben imorse...

...spexade tydligen en annan. 

Då jag slog upp datorn idag möttes jag av denna bild.

Spädbarnskolik

Vår dotter fick kolik då hon var exakt 2 veckor. Det hela började en kväll vid läggdags. Hon skrek otröstligt i flera timmar. Detta blev början till en ca 5 veckor lång pärs där hon i stort sett skrek all vaken tid. En av de värsta upplevelserna för en mamma är känslan av att inte kunna trösta sitt barn, den känslan fick jag leva med i veckor. Jag såg att hon hade ont, men hon kunde inte säga var, och vad jag än gjorde så blev det inte bättre. Jag vandrade med henne i olika ställningar, vaggade och lullade, bytte blöja, försökte mata, gick ut i friska luften, gick in i ett annat rum, lade ner henne på olika ställen, bytte famn (om det fanns någon annan hemma att ge henne åt) men hon bara fortsatte att ropa. Jag kastade mig i bilen med en skrikande baby i baksätet och åkte ut och körde, men icke, ropandet fortsatte. Jag for på besök till folk och tänkte att det hjälper nog med miljöombyte, men nä. Jag provade med olika droppar, massage och annan mat. Hon ropade tills hon var alldeles svettig och tårarna rann. Hon blev högröd i ansiktet och hes i rösten. Hon ropade tills hon slocknade av utmattning. Sov 5 minuter och så började det om... Vad som sist och slutligen hjälpte vet vi inte, eventuellt var det bara det att hon blev äldre och att tarmarna utvecklades som gjorde att koliken växte bort. 

Kolik är inget man ens önskar åt sin värsta fiende. Den smärta man upplever vid kolik sägs motsvara smärtan vid en hjärtinfarkt. Inte konstigt att de små ropar. Tack och lov mår Lycke nu mycket bättre, men idag då hon har en sämre dag och ropar mycket går tankarna tillbaka till den tid då hon mest bara skrek. 

Lika som bär, eller?

Visst finns det likheter mellan våra barn! Axel hade dock mera bråttom än Lycke och var duktigare på att svänga sig och hålla upp huvudet vid magläge i samma ålder. Hon hålls ännu för det mesta på rygg. På bilderna är de båda ca 3 månader. Det är Axel på den första bilden och Lycke på den andra. 

Grodor och filmkväll

Tänk att Axel inte alls är rädd för grodor. Han gillar att ha dem i handen och paja på dem. Jag tycker de är otäcka, troligen för att huvudet påminner om ett ormhuvud, huuadå! Igår fanns det massor av dem i ett dike på skären. 

Då vi kom hem tittade vi för första gången på evigheter en film, We need to talk about Kevin. Så i natt blev det gubben som fick gå ner och hämta diverse saker åt den förkylda dottern. Jag är så otroligt mörkrädd och speciellt efter att ha tittat en thriller innan läggdags. Jag påverkas lätt av filmer och jag märker att jag idag ofta har filmen i mina tankar. Jag kan varmt rekommendera den, trots att det sannerligen inte var någon lättsam och avkopplande film. 

Busväder

Medan regnet öser ner och vinden viner runt knutarna får jag lite egentid medan Lycke sover och Axel är på dagis. Då Lyckes kolik var som värst skrek hon hela dagarna och slocknade några 5 minuter då och då. Jag är så tacksam att hon numera kan sova flera timmar åt gången ute i vagnen.

3 månader

Tänk att vår lilla Lycke är 3 månader redan. Tiden går om möjligt ännu snabbare med barn nr 2. Hon har nu börjat svänga sig, men armen måste ännu nån annan meta fram. Händerna är för det mesta i munnen och hon försöker greppa efter saker. Hon ler och "pratar" och har börjat få upp ögonen för Axel då han showar för henne. Sover suveränt bra om nätterna bara hon får sova "mittigris". 

5900 g     63,3 cm

Våfflor

Medan en grinig lillasyster sover ute för tredje gången redan idag lagar Axel och jag våfflor. I år har jag för första gången i mitt liv gjort egen sylt. En snäll granne bjöd ut sina bär och jag plockade några liter en dag. Krusbär och svarta vinbär. Trots att jag mer än fördubblade sockermängden i receptet är sylten ändå väldigt syrlig, men fullt ätbar. Och med våfflor och grädde till blev det jättegott!

Födelsedag

Ännu en födelsedag är till ända. Min 31:a. Nuförtiden är ju en enkel kaffebjudning med närmsta familjen det man uppskattar mest på sina födelsedagar. Och många paket blev det i alla fall, fast jag inte behövde nåt i år heller. 

Jag fick bl.a. detta underbara fat från Pentik...

...och så förstås den obligatoriska berlocken till Pandora armbandet.

I startgroparna

Sådärja, då var det hänt. Jag har börjat blogga. En sak som varit i mina tankar länge men som inte blivit av. Jag vill blogga av flera olika orsaker. Den viktigaste är att jag har hemskt dåligt minne. Eller jag tror att jag minns bra, men när det kommer till kritan minns jag ingenting. Jag tror att jag skall minnas när mina barn började göra det ena och säga det andra, men det gör jag ju inte. Då är det bra att ha en blogg att bläddra tillbaka i. Jag minns så väl när barnens farmor sa åt mig att skriva ner sonens påhittade ord. Puh! tänkte jag, onödigt, det minns jag ju ändå. Gissa om jag blev glad då jag hittade listan härom dagen, för jag skrev ned dem i alla fall. En två sidor lång lista. 

(måste ju prova lägga in en bild också, i övningssyfte naturligtvis)

En annan orsak är att jag tycker det är väldigt avkopplande att läsa andras bloggar. Kanske jag nu i min tur kan bidra till att någon varvar ner genom att läsa mina tankar. Vidare tycker jag det är ett lysande sätt att låta släkt och vänner som man inte träffar så ofta få ta del av vad som händer hos oss. 

Så, välkomna att ta del av vår vardag. Jag hoppas ni skall trivas här!