Min mor är med i marthaförbundet. På den senaste träffen fick hon mönstret till de här fina sockorna. De värmer nu Lyckes fötter och det bästa är att de verkligen hålls på. De är ju så långa att de fungerar som benvärmare också. Det finns en historia bakom dem:
"En mor och hennes baby flydde med tåg undan de ryska bomberna år 1939. Tåget stannade mellan Vasa och Seinäjoki eftersom rälsen träffats av bomber. Medan de väntade på att rälsen skulle repareras började en dam som satt i vagnen tycka synd om den lilla som saknade sockor. Damen var en pensionerad handarbetslärarinna så hon var inte rådlös: hon repade upp sin vita kofta och stickade ett par sockor åt babyn. Babyn, nu en gammal kvinna, har fortfarande sockorna i säkert förvar. Familjen har delat med sig av mönstret till många stickare under åren, så det är hundratals spädbarn som fått ett par Tågsockor."
Så här ser de ut på.
Svärmor stickar och virkar. Förutom en massa sockor har hon bl.a. gett barnen dessa filurer och godsaker. Tacksamt med flinka mommor och fammor då de egna stickkunskaperna endast räcker till pannlappar.
Vilken fin historia! Noah fick ett par sådana strumpor av en tant när han föddes. Jag älskade dem eftersom de faktiskt (som du skriver) hålls på fötterna! Roligt att få veta historien bakom...
SvaraRaderaJag var ju så dum att jag trodde Lyckes fötter var annorlunda skapt eller att strumporna blivit bättre då de alltid hölls på, det var innan hon började röra på sig på allvar... De är guld värda!
SvaraRaderaEdla fick likadana strumpor av min moster, som berättade samma story. Och strumporna är ju superfina och superbra då de värmer både fötter och ben, och hålls på fötterna! Nån dag ska jag nog också lära mig att sticka tågsockor...
SvaraRadera