Lycke sover ute tre gånger per dag, ibland fyra. Det är enklast att få henne att sova i vagnen och oftast får jag bara lägga ut henne utan att ens behöva vagga henne till sömns. De flesta dagarna lägger jag ut henne med gott samvete och tänker att det är bara bra med frisk luft. Idag kändes det allt annat än kul att lägga ut henne i regnet och stormen trots att vagnen är under tak. Jag har varit ute många gånger och kollat så hon har det bra. Hon har förstås haft det varmt och skönt och sovit exemplariskt, som de flesta barn gör i dåligt väder.
Mannens åkrar mår dock inte lika bra som Lycke i regnet. Här en bild på en översvämmad åker med Närpes å i bakgrunden. Vattenståndet i ån börjar vara i nivå med åkern.
Som om det inte räckte med frisk luft för Lyckes del så tog jag nyss med henne ut på en kvällspromenad medan männen i huset duschade. Det var jättemörkt mellan vägbelysningarna och plötsligt kom ett djur ut från en grannes gård. Jag antog att det var en katt, men förstod ganska snabbt att det inte var det. Profilen stämde inte. Djuret kom rakt emot oss och stannade inte förrän det var ca fem meter från oss. Det verkade som om djuret inte sett oss innan det. Djuret var helt stilla. Jag var helt stilla. Lycke var knäpptyst. Jag var helt säker på att djuret skulle anfalla och bita mig i benen. Sekunderna gick och sen backade djuret sakta, sakta och gick in i skogen. Det var en mårdhund. Åh fy vad rädd jag blev. Sen gick vi hemåt och gick typ 20 varv av och an vid vår grind. Jag vågade inte gå längre bort ifall monstret skulle komma tillbaka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar