Förr medan vi bara hade Axel tyckte vi att han var mycket jobbig och nästan omöjlig att t.ex. ha med och handla. Det var ytterst sällan han fick följa med på shopping till Vasa. Vi upplevde honom som den värsta av barn som inte kunde sitta stilla och tyst i vagnen. Och det var ju bara vårt barn som skämde ut sig, trodde vi. Okej, vissa gånger var han lite extrem. Som den gången då han gick bakom disken på Arnolds och tog en munk åt sig eller den gången han ropade sig genom hela Citymarket tills en äldre man röt "Turpa kiinni" åt honom (som att Axel skulle bry sig i det).
Nu, en tid och en lillasyster senare, har vi fått lite perspektiv på saken (kan ju förstås också ha att göra med att han blivit äldre). Axel är inte alls jobbig att ha med, en Vasadag går hur bra som helst! Speciellt inte då man tar dagen på barnens villkor och Axel får köra i rulltrappor, titta på julgranar, äta på MacDonalds, köra karusell och själv välja nya kläder. Axel trivdes verkligen som fisken i vattnet!
Att även Lycke skötte sig exemplariskt hela dagen gjorde ju inte saken värre. Vi kom hem med många påsar. På kvällen bjöd vi över Lyckes goa faddrar och deras söta Ida på middag. De fick ta en behövlig paus i byggandet. Det blev en bra dag!
Fast gubben som skrek "Turpa kiinni!!" fick ju sin lilla bestraffning sen i kassakön då vi placerade oss bakom och under hela väntetiden körde "dåligt öga" och hade vår egna kärra så långt fram att den tryckte på honom. Säkert roliga 5 minuter det med de nerverna.. :)
SvaraRaderaJo och det hela slutade ju med att jag började tycka lite synd om gubben...
SvaraRadera