Senaste natt var Lycke vaken i princip mellan 2 och 6. Och då hon äntligen somnade väcktes hon av Axel som ropade i en dröm... Jag skyller på de två små risgrynen som skymtar under tandköttet nere i munnen på henne. Enda som hjälper dessa gånger är att tänka att det är övergående, det är övergående, det är övergående. För snart är barnen stora och vill sova läänge på morgonen och man får börja kämpa med att få upp dem.
I går kväll var Lycke i alla fall på bra humör efter en eftermiddag i Vasa och extremt lite dagssömn.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar