Igår på luciadagen blev Lycke 6 månader. Tänk att det då gått ett halvt år sedan den där sommardagen i juni då hon kom till världen. Otroligt efterlängtad och genast älskad av alla. Hon fick ju en ganska dålig start i livet med koliken som gjorde att hon var så sjuk. Nu kämpar hon med sina utslag istället. Men trots allt är hon överlag en glad unge som charmar omvärlden. Och det där stora leendet är fortfarande tandlöst, men det sörjer vi inte över, tvärtom!
Sedan vi började med mjölkprovokationen förra tisdagen har varken några stora under eller förödelser skett. Huden är ungefär som förr. Just nu t.o.m. lite bättre efter den starkare kortisonsalvan. Så vi fortsätter med vanlig modersmjölkersättning nu då. Och välling!
(Vet någon annars varför vissa rader inte lämnar jämna och inte går att ändra tillbaka efter att man satt in en bild? Som det blev här ovanför nu. Störande.)
Dagarna ser ganska lika ut, vi verkar ha fått in rutinerna nu (för tillfället i alla fall). Hon sover två längre pass ute per dag (ett på förmiddagen och ett på eftermiddagen). Äter två potatismål per dag. Tar natt 21-tiden och morgon 08-tiden. Dricker mjölk två gånger per natt.
Håller på att lära sig sitta. Stöder på raka armar vid magläge. Svänger sig från rygg till mage och tvärtom. Tänker eventuellt snart börja backa i magläge. Är aldrig stilla. Är otroligt snabb och "krafsig" av sig. Rafsar åt sig grejer och puffar bort dem lika snabbt. Ligger och sparkar med benen som en annan propeller. Och där var tålamodet slut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar