Blödig

Följande händelse fick mig nästan att börja gråta i morse. Jag har blivit så blödig så det är inte klokt. 

Axel är så viktig med sina julkalendrar och varje morgon nästan tjuter han av glädje då han kommer på att han har kalendrar att öppna. Då jag kom hem från dagislämningen och såg denna kalender på golvet kom jag ihåg... "mamma kan du hjälpa mig att få upp chokladen, jag får inte ut den då du klippt mina naglar så korta" och jag sa "jo, jag ska bara..." Då jag nu tittar på kalendern där chokladbiten ligger kvar ser jag bara framför mig hur han sitter och väntar medan jag yrar på med frukost och påklädning och nappflaskor och annat som nu känns onödigt. Måste börja prioritera bättre!